Falkensegling 2001

Karlskrona - Stockholm 19 -23 september 2001

Frukost ombord på Bremön. Transport till utrustningskajen på örlogsbasen. Fartygschefen Carsten Hedlund höll i p mönstring. Varsin bussarong samt lärobok. Embarkering. Snabbinformation om fartygets olika funktioner. Alle mans kaffe! Skepparpipan drillar. Stämningen är upprymd inför äventyret.

Vi lämnade Karlskrona middagstid den 19:e för motor rakt österut mot vinden, regnet och vågorna, vågorna.... Det var många som blev sjösjuka då och hängde på relingen å mata fiskarna med den underbart goda stuvade pyttipannan med rödbetor som vi ätit inomskärs. Söder om Öland så lade vi om kursen så vi gick stadigt och fint nordligt och siktade mellan Öland och Gotland. Nu gungar det inte så mycket(skönt), vinden och vågorna kommer in låringsvis om styrbord dvs. snett bakifrån. Vi får en synnerligen trevlig tid och solen kommer fram och ger oss en snuskigt fin solnedgång just som vi kommer upp i höjd med fyren Långe Jan.

Fartyget har ombord: 7 befäl, 7 vpl. nyckelbesättning samt 28 elever (kadetter eller andra tillfälliga påmönstrade som vi) Vi fick jobba som matroser i olika vaktlag samt kvarter. Jag ingick i babordsvakten 4:e kvarteret. Vi var 28 matroser, alltså 7 pers i varje kvarter. Sen gick man vakt om vakt 4 timmar i stöten.

På vakt så har halva vakten, ett kvarter, frivakt, det betyder att man ska befinna sig på däck redo att hjälpa till med segelsättning, rengöring mm. ,det andra kvarteret har vakthållning.
På vakt så ska man bemanna poster.

Utkikspost: man står längst för över och ska rapportera om annalkande fartyg, sjömärken, bränningar mm. till vakthavande officer medelst ropare(tratt).

Bojpost: man sitter längst akter över på båten på halvdäck och är redo att skicka frälsarkrans och lysande flöte efter man överbord samt att aldrig släppa blicken från personen i vattnet.

Rorgängare: stå vid rodret på halvdäck och på vakthavande officers order styra båten efter given kurs.

Glasvakt: se till att slå glas vid varje halvtimme.
Så cirkulerar man på posterna och den som inte gör något av detta har en sk. fritörn, men hoppar in i kedjan nästa byte.

Vårt hem ombord var i skansen på trossbotten. Där åt vi, där hade vi alla våra personliga tillhörigheter i skåp och lådor och där sov vi. Hängkoj eller väggfast binge. Jag provade båda sorter. När ena vakten gick på sin tjänstgöring så gick andra vakten till bords och åt. Det var lite si och så med aptiten emellanåt. Maten var robust och god och de tre kockarna gjorde storverk i sin lilla byssa. Kul var det när vinden tog tag och båten krängde lite mer längre bogar att försöka sitta till bords och hålla alla tallrikar och muggar och kastruller i schack och samtidigt få något i sig. Det var farsartat och vi skrattade och hade kul. Vi hade en trevlig och avslappnad stämning trots att de allra högsta cheferna var våra jämlikar i denna miljö. Några följde och studerade flitigt sjökorten under kappen tillsammans med FC och VO, Karin M. blev vår självklare handledare.

Som sagt så girade vi upp öster om södra Öland och i slutet på min vakt så stod jag till rors och i solnedgången såg vi Ölands fyrar tändas. När Fartygschefen sen tog upp bandspelaren och spelade Rod Stewarts "I am sailing" så var väl himmelriket nära för en amatörseglare som mej. Sen skulle vi sova för första gången ombord och det var himla stökande med alla hängkojer som skulle justeras in, tog lång tid. Det var trångt men roligt och de flesta somnade på en gång. Kl 23.30 så väcktes vi, det var dags att gå på vakt. En trevlig överraskning var att vi fick käka lite nattamat innan. Ost/skinkpaj och kaffe kom fram, mums, sen på med massor av kläder och regnstället mot blåsten.

Dag 2

Väl uppe på däck möttes vi av en fantastisk stjärnhimmel. Det var kolmörkt och det tog ett tag innan ögonen vande sig så man såg varandra ordentligt. Det är ju kul om vet vem det är man tilltalar i mörkret och inte står och pratar med fockmasten eller så.

Det är något särskilt med att sitta på frivakt och se det svarta vattnet med silverstrimmor av stjärnljus forsa förbi dovt brusande utanför relingen. Vattenbruset och de lågmälda samtalen som hördes i mörkret på däck gav en mysig och rogivande stämning. Lugnet avbröts ibland av utkikspostens observationer till VO, den vakthavande officeren på akterdäck. Vi satt i små grupper på livbältesboxar mm. och höll varandra värmen, Senare gick vi på vår vakt och bemannade poster. Det var fascinerande att se pärlbandet av handelsfartyg som gick på horisonten i en oavbruten ström. Tyvärr så missade jag gryningen eftersom jag gick av som en trött matros och gick till kojs och slocknade bums. Nästa dag hade ju också sina uppgifter.

Morgonen randades och jag sov gott. Till slut väcktes vi (0600), efter att man stuvat undan sin koj, respektive bäddat och fält undan väggkojenoch fick vi hämta fram frukosten. Första passet var att städa båten. Hygienen ska var god på ett fartyg, man lever tätt inpå varandra och allt från att städa trossbotten till toaletter, däcket och polera mässingen (klassiskt), skulle verkställas. Jag kan lugnt säga att alla jobbade på som myror och snart var allt gjort. Frampå förmiddagen så mojnade vinden lite och Fartygschefen drog igång motorn så att vi skulle kunna hålla tidsschemat till Stockholm. mellan Ölands norra udde och Landsort så skulle vi öva fartygsmanövrar. Sagt och gjort, vi mannade (inte rår), men däcket vid pikfall och klofall. Någon fick ta plats vid skotbänken och surra fallet när seglet stod bra. Och vi övade med stoppare och hissade jagare och klyvare som skulle upp med en väldans fart så vi sprang som råttor i rader på däcket. Det var inte utan att man kände sin fysiska begränsning emellanåt. Armmusklerna räckte inte till men det fick kompenseras av att vi var flera som hjälptes åt. Vi övade stagvändning av båten. Båten lovar upp mot vinden och får vinden på andra sidan båten. Bredfocken sattes. Det är ett ganska stort segel som är fäst mot en rå, en horisontell bom högt uppe i fockmasten, och hänger ned och görs fast i en av alla dessa fästpunkter som det kryllade av. Nu var alltså tiden för det som ville klättra upp i riggen. Livlina på förstås. Förutom det ganska begripliga Storen och Focken så var den mycket mer. Skotstoppare, hissa klo- & pikfall! Kommandona: håll dör! Rym ut!, kvartersvis uppställning, Skepparpipan drillade under arbetet och det var sannerligen inte tid att lägga armarna i kors och spana in de vackra molnen e. d. Efter ett par timmar övningar så hade vinde mojnat så pass att den krabba sjön fin mig att börja koncentrera mej på vad jag ätit för en stund sedan. Motorn fick slås på igen och Falken klöv vågorna och guppandet försvann. Idag var det grått med regnskurar. Allteftersom dagen gick så ökade vinden och till slut så brallade det i riktigt bra. Det vart riktigt skön bidevindsegling.

Skymningen sänker sig båten kränger mer med stigande vindstyrka. Det är vackert nu. Mörkret faller. Landsort närmar sig och jag ser att man även bemannat radarn och e-sjökortet i navigationshytten. Det är mörkt och vi forsar fram i farleden öster om Landsort. Nu börjar befälen prata om att ta ner seglen Det är faktiskt krävande och lite kämpigt att reva Storen och trava och surra den på bommen i mörker. Vi klättrar och kravlar på alla fyra. Fixar till allt tågvirke så det hänger snyggt där det ska. Nu går vi endast på motorn. Fyren passeras och snart ska vi in till Nynäshamn, Gotlandsfärjan hinner upp oss och vi gör en kringgående manöver för att låta henne passera. Vi tuffar in och lägger oss i viken mitt emot hamnen. Ankarvakt utses. Hopp i koj. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Dag 3

Upp med tuppen, kl. 06. Bädda, frukost, städa, lätta ankaret och så var vi på väg igen. En livbåt gjordes iordning och sjösattes. Det var ett par som lämnade oss och blev skjutsade till hamnen. Falken cirklade ett par varv. Snart var livbåten åter uppe och surrad i sin dävert, vi åker vidare. Nu är vi inomskärs så vattnet ligger lydigt platt. Vi går hela tiden på våra vaktpass. Det blir en rutin som man snabbt tar till sig. Dagen delas in i vakter och det känns helt naturligt. Tycker jag i alla fall. Jag har alltid gillat när man är en del i något som pågår dygnet runt. Vi åker in vid Älvsnabben och lägger till i Horsfjärden för att bunkra dieselolja. Det blir Alle mans kaffe, slurp, och snart är vi på väg norrut igen.
Man går sina vakter: utkik, bojvakt, rorgängare osv. Mat, vila och så har man frivakt.
Jag hade turen att få bli kvar som rorgängare från till Stavsnäs ; Gott och väl mer än en timme till rors ända tills vi la till vid Amfibiebataljonens kaj på Rindö. Här kunde vi lite senare på kvällen få fast mark under fötterna för första gången sen vi lämnade Karlskrona.

Vi bjöds på en avskedsmiddag: hjortgryta och ett glas vin/vatten.
Trots en kortare arbetsdag och god mat så tog tröttheten ut sin rätt och snart så gick flera till kojs. Mysigt att ligga i hängkojen under taket och höra samtal och skratt på däck. Sakta vaggades vi till sömns.

Dag 4

Efter sedvanliga morgonbestyr så lämnar vi kajen och KA 1:s amfibieflotta. Vi börjar dagen med några fartygsmanövrar för tränings skull. Vi ska ju in på Strömmen och manövrera så det är ju lika bra att drilla oss i Håll dör! .... Hissa! och go go go så sprang man med klyvarskotet igen. Bredfocken sätts och många passade på att äntra riggen i det lugna vattnen. Kamerorna klickade.
Sen gick ju uppvisningen på Strömmen bra. Vi var en ståtlig syn. Falken är så stor med alla segel satta. Runt kastellet och in och vända i Nybroviken för att till slut lägga till på Norra Brobänken på Skeppsholmen. Stor mottagningskommité. Massor av anhöriga som ville äntra Falken men fick vänta tills efter att vi hade ordnat till alla detaljer ombord. Packat våra sjösäckar. Uppställning på fördäcket. Vi väntar på att bli avmönstrade.

I vit uniform kommer FC Carsten Hedlund ner på däck. Som vanligt lugn och samlad så tackar han oss för vår medverkan i seglingen. Jag vill minnas att han gav oss godkänt. Som en kul grej så fick vi alla en liten medalj i ett röd/vitt band, Falkens färg är rött, samt ett diplom att visa vår omvärld att vi faktiskt har seglat på S 02 Falken. Och så äntrade våra anhöriga båten och tittade runt och förundrades över denna ståtliga båt.

Jag måste verkligen lovorda Carsten Hedlund, officerare samt övriga besättningen. Kunniga seglare och goda pedagoger. Otroligt uthålliga och tålmodiga klargjorde de Falkens skötsel och framfarts handhavande.

Hälsningar

Hans Orstadius