Nisse är kläckt hos Olle och Björg Jansson i Borås.

Hans första husse fick honom i pensioneringspresent av sina kollegor. Därefter blev han erbjuden ett nytt arbete, han tog det endast om Nisse fick vara med honom på kontoret - det fick han. Nisse är en riktig kontors-goja. Han kan låta som att han ringer upp telefoner och han kan faxa. Han kan föra långa telefonsamtal där man även hör den i andra ändan.

Han har ett stort ord- och ljudförråd. "Godmorgon, Godmorgon Nisse, Tjena, Tjena Nisse, Ja?!, Hej, Hej då, Hallå, Upp på pinnen!, Bra Nisse!, Vill du smaka lite?, Ha, ha, haaaaa! (skratt), Skål!"

Dessutom har han några gånger fört telefonsamtal där det förekommit meningar som: "Tjenare Håkan, hur är läget, jaha? Ha, ha, ha".

"Hallå? Nej jag har inte hunnit fixa det, jag fixar det imorgon.

Ljud: Häller upp ett glas dricka. Villalarm, telefonsignaler, fax, ljudet när man slår telefonnumret (pipanden) på moderna telefoner och mobiltelefoner, tut-signalen i telefonluren, skruvdragare, gnissliga dörrar, väckarklockan mm.

Han gillar musik och dansar gärna, samt sjunger till, "do, do, todo, todo", låter det.

Nisse flyttade hem till oss två år efter att hans husse gick bort, hans matte har för lite tid för honom och önskade att vi skulle pröva om han skulle trivas här och tillsammans med Garbo.

Han flyttade hit med sin bur och de första två veckorna bodde han i sin bur bredvid Garbo´s. Vi tog det mycket lugnt med honom och lät honom vara ifred. Han bet oss så fort han kom åt. Skulle man sätta in mat eller vatten så burrade han upp sig och verkade nyfiken på vad som fanns i skålen men vi förstod snabbt att han egentligen letade upp ett lämpligt finger att bita i. Blodet sprutade och det knakade i fingrarna. Han är en stor och stark hanne.

Tredje veckan gjorde vi en stor rengöring av båda burarna och satte in nya pinnar och leksaker. Då plötsligt bestämde sig Nisse för att flytta in i Garbos bur! Jaha, tänkte vi och gjorde iordning varsin hörna till dem.

Sedan dess bor de tillsammans. De accepterar varandra men har inte blivit ett par, de håller varandra på plats men ingen har övertaget.

Frågan var fortfarande om Nisse skulle bli en hanterbar fågel i familjen eller inte. Vi hade bestämt att om Nisse skulle kunna bo här så måste åtminstone en av oss kunna hantera honom utan att bli biten.

En dag skulle jag (Malena) iväg och ville låsa in gojprna i buren. Nisse satt på en stolskarm och jag beordrade "UPP!" och satte fram handen. Nisse attackerar min hand. Jag svarar med att knäppa honom på näbben och säjer högt "FY!". Nu gällde det för mej att inte låta honom vinna även om blodet sprutar. Jag sätter fram handen igen och beordrar "UPP!". Nytt attackförsök, knäpp på näbben och så sätter jag upp ett finger framför honom och säjer "FY! Detta fortgår ett par gånger men nu behöver jag inte knäppa honom på näbben, det räcker med att sätt upp fingret framför honom och fya honom. Tillslut hänger han bakom stolskarmen, tar sig upp och kliver över på min hand så jag kan sätta in honom i buren, jag berömmer honom.

Efter detta tillfälle har jag aldrig blivit biten. Tvärtom; han har blivit kär i mej. Nu vill han para sig med min hand!

Han accepterar övriga familjen, Hans kan lyfta upp honom, han är dock inte lika lätthanterlig som Garbo.

Se när Nisse badar.